onsdag 15 april 2009

Min hund är inte sig lik. Igår var hon ute med Andreas och på kvällen var hon orolig. Svansen mellan benen och ville inte vara själv. Jag skulle helst sitta på golvet och klappa henne. Ont någonstans? Tänk om de kunde prata. Såg att hon haltade lite men kan inte förstå var felet är. Idag något bättre men haltar lite fortfarande. Hon ser så trött ut och olycklig i ögonen. Detta påminner mig tyvärr om att hon börjar bli gammal och jag vet inte när jag kommer att förlora henne. Gör ont i mig och jag vill inte tänka på det bara. Hur ska jag klara mig utan min Ronja!!!

5 kommentarer:

anneli sa...

Jag förstår in oro, inte lätt när ens bästa vän inte kan berätta vad som är fel. Hoppas att hon kryar på sig igen.

Anonym sa...

Stackars Ronja :o(

Anonym sa...

Oj vad tråkigt att läsa. Hoppas det inte är något allvarligt. Det blir verkligen tomt. Jag saknar verkligen Wilma, mer än jag själv trodde en gång.

annette sa...

Kan glädja alla att min hund vilat upp sig. Var nog en stukning. Nu är det full fart igen.

sandra sa...

skönt att höra
Z hälsar så gott