En av de sista pussarna innan vi måste åka. Vår älskade Ronja har fått somna. Jag hoppas hon har hittat sin syster Wilma och att de springer ikapp i hundhimlen. Tomheten här hemma går inte att beskriva. Husse och matte är förtvivlade. Så här ensamma har vi inte varit sen innan vi fick barn. Det gör ont i mitt hjärta men jag vet att det går över.
Saknaden är bara så stor.
4 kommentarer:
Är 100% säker på att Wilma stod på andra sidan bron till hundhimlen och studsade som en gummiboll av glädje när hon såg sin syster komma :) Nu springer de på gräs som alltid är grönt med en sol som alltid värmer skönt.
KRAM
Mina varmaste och största kramar till dig/er!MEn nu slipper Rinja ha ont och får springa på de gröna ängarna. KRam Carina
Ronja har det lika bra i himlen som hon hade hos er. Vet att det är tufft, men nu slipper hon lida.
Kram på er.
Jag har inga ord kvar till er. Känner mig också väldigt ledsen för er skull. Låt oss tro och hoppas att det är som Sandra skriver.
Skicka en kommentar