Denna dag har varit fruktansvärd. Känner mig lika tom som denna bänk. Har plockat undan Ronjas saker. Sparar dem i en låda som ett fint minne. Kalle och jag har nog inte gråtit så mycket tillsammans på väldigt länge. Fast man vet att det måste ske så är man aldrig beredd. Ser Ronja överallt, platsen vid fönstret känns så tom trots att vi satt en blomma där. Många tycker väl man är fjantig som sörjer en hund på detta vis men hon var mer än en hund för oss. Det gör så ont, så ont...............