Blir så glad när jag läser Sandras blogg och inlägg på Facebook. Du verkar alltid vara på topphumör och glad. Det är så roligt.
Tur att det finns sådana som du!
Livet är ju så,lite upp och ner och då får vi göra det bästa utav det!
Barnen har blivit vuxna och har inte samma behov av mig som jag av dem, tyvärr. Tur att jag har min hund som älskar mig och jag älskar henne. Surrogat? Nej inte alls! Det är livet! Barnen har fullt upp med sitt och jag får njuta i bakgrunden. Det känns jobbigt ibland när man alltid haft barnen i centrum. En dag kommer ni också förstå vad jag menar. Ibland saknar jag så den "gamla" tiden då mina barn bodde hemma, var beroende av mig. Vill krama dem, känna deras närhet ...... Plötsligt är de vuxna! Har inte samma tid för mig! Jag är inte viktigast, naturligtvis. Låter säkert fånigt men en dag kommer ni dit och minns då mina ord.
Ens barn är alltid ens barn och fast de är vuxna och lever sitt liv, vilket jag respekterar , så kan man sakna dem otroligt.
Jag "saknar" mina.
4 kommentarer:
Kul att du gillar mina tokigheter. Tänker lite såhär...kan man bjuda på ett leende så gör det, vem bryr sig imorgon om man gjort något knasigt ;)
Förstår PRECIS vad du menar med barnen som blir stora o behöver en mindre o mindre. Känns som jag är mitt i det nu...därför har jag bokat o ska gå en fotokurs ...om inte barnen behöver min fulla tid kan jag passa på att förverkliga lite egna drömmar :)
Försöker njuta o hitta på roliga saker av min nyvunna fritid :)
Ps är dock inte alltid på topphumör...ibland ligger ag i soffan trött som en trasa o vill bara gråta jag med...men som du skriver...så är väl livet...upp och ner...gäller bara att ha mer upp så man inte fastnar där nere :)
Vet precis hur du menar älskar dig kram lillsyrran
Håller med dig Annette om att Sandra är en kul och mysig kompis som finns där för en både vid glada ting och tråkiga.
Står med ett ben i att mina barn behöver mig och ett ben där de inte gör det.
Tjejerna är stora nu och visst de bor hemma, men är självständiga och behöver inte mig som då de var små.
Som tur är har jag killarna som är på väg att bli stora. Det är också en omställning som inte alltid är så lätt.
Så även om jag inte är där helt än att mina barn inte behöver mig så tror jag att jag fattar lite med vad du menar.
Nu behöver man inte fixa barnvakt för att man vill träna eller vad man nu känner att man vill göra.
Skönt på ett sätt inte lika mycket att planera som då barnen var små.
Skicka en kommentar